Den oregelbundne (ofrivillige?) bloggaren

Nu är det snart två år sedan mitt senaste blogginlägg här. På bloggens startsida (som visar de 10 senaste inläggen) kan man hitta inlägg som är sedan 2009. Varför ska man blogga egentligen? När jag Googlar på det, hittar jag mest andra som ställer sig samma fråga – och i mitt fall känns det just nu som en kul grej att göra. Kanske kan det ge mig möjlighet att utveckla språket, kanske kan det ha någon sorts avkopplande eller rent av terapeutisk effekt? Om jag tittar i den här bloggens arkiv och tänker tillbaka – inser jag att jag skapade bloggen i syfte att marknadsföra mig personligen, och positionera mig som en auktoritet inom sökmotoroptimering. Det är förvisso ett område som fortfarande intresserar mig mycket, men jag har inte längre kvar någon drivkraft för att marknadsföra mig personligen – åtminstone inte inom det området. När jag tittar i arkivet gläder det mig att jag faktiskt skrev några blogginlägg under april, maj, juni, juli, augusti 2009 – för jag känner i efterhand att det jag gjorde då och det som därför skedde var otroligt viktigt för min utveckling, framtid och mitt liv. När jag senast skrev på den här bloggen (jag kan inte säga när jag senast bloggade, för bloggat har jag ändå gjort i en del arbetsmässiga sammanhang) jobbade jag som VD för bolaget jag startade i juli 2009, Be Better Online. BBO har därefter fortsatt att växa, i nuläget består bolaget av 14 fantastiska människor som jag är otroligt tacksam över att få arbeta med – även om jag inte längre arbetar lika aktivt i bolaget. Under hösten 2012 lämnade jag över VD-rollen till den bäste mannen jag kunde ha lämnat det till, Marcus Haglid. Marcus har varit med sedan starten, startade upp och drev vårt Stockholmskontor och har axlat rollen som VD på ett fantastiskt bra sätt. Min roll i BBO är styrelseordförande, och jag är alltså inte operativt verksam i bolaget längre. Den resan jag och BBO har gjort har varit helt fantastisk, och något jag kommer minnas med stor glädje. Det är svårt att sia om vad som händer i framtiden, men jag tror inte att jag har lämnat BBO för gott – om jag kommer tillbaka operativt i bolaget eller i någon annan venture som drivs av BBO, det får vi se. Betoningen på annan, beror på att jag just nu arbetar aktivt med en satsning som vi drev igång på BBO under våren 2012.

Ni som känner mig vet att jag arbetat med allt möjligt, då jag inte började studera efter gymnasiet provade jag på en rad olika jobb – bland annat arbetade jag i ett och ett halvt år som bilglasmästare hos ett företag som heter Carglass. Bilglasbranschen tilltalade mig då, och gör det fortfarande – tydligen så mycket att jag drogs tillbaka in i den! 😉 Tillsammans med min dåvarande chef på Carglass, Tord Hertram, startade jag våren 2012 ett nytt bolag – Mobilglas Sverige AB. Vår nisch är att vi lagar och byter bilglas på platsen, så att du som kund inte behöver lägga tid och pengar på att ta dig till en verkstad. Det är ett koncept som är vanligt i övriga Europa – men som inte riktigt provats på den svenska marknaden innan. När jag i höstas lämnade VD-rollen i BBO var det för att kunna satsa 100% på Mobilglas, som jag då kände hade en så stor potential att jag/vi (BBO är delägare i Mobilglas) inte fick missa. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Mobilglas, för jag brinner lika mycket för det nu – som jag gjorde för BBO hösten 2009, men det skall jag inte göra i detta inlägg.

Inte heller skall jag i detta inlägg gå så djupt in på vad som skett privat sedan jag senast bloggade, det får växa fram med framtida blogginlägg istället. Den korta version jag skall bjuda på är att jag har tagit mig ur ett förhållande som jag inte var lycklig i, som inte gav mig den energi, glädje, och lycka som ett förhållande skall göra. Jag var sannolikt själv bidragande till att skapa förutsättningarna för att förhållandet skulle bli som det blev, och det hänger nog också mycket ihop med hur jag själv utvecklades under den första tiden som egenföretagare. Jag hoppas och tror att jag har lärt mig mycket av det, och jag vet att det var helt rätt för alla inblandade att det tog slut – inklusive min älskade son Marcus (äsch, nu blev det två olika Marcus:ar omnämnda i samma inlägg). Efter en tid som singel träffade jag min stora kärlek i livet – som t o m får min Porsche att hamna på andraplats (fast Porschen skall nog få ett inlägg dedikerad till sig framöver), Josefin. Jag saknar ord för hur glad jag är över att ha träffat henne, hon gör mig och mitt liv tusen gånger bättre. Jag misstänker att jag kommer nämna henne en del i framtida inlägg, så för att spara på tangentbordet blir det nog oftast under beteckningen ”J” framöver!

Jag skall återuppta bloggandet, inte för att prata om internetmarknadsföring, SEO eller ens om bilglas (åtminstone inte så mycket) – utan för att jag nu inser hur mycket jag värderar att kunna titta tillbaka i arkivet och lättare minnas. Även om jag inte börjar bli så gammal att jag har några medicinska minnesstörningar – oavsett vad du tror, älskling 😉 – så är det förvånansvärt vad lätt det är att ”bara köra på”. Jag behöver stanna upp och uppskatta allt jag får vara med om litet mer.

Jag befinner mig just nu på 1800 meters höjd, i den franska byn Avoriaz – på skidresa med 11 sköna vänner. Vi har varit här sedan den 26/1, och fått massor med riktigt fina åk. De senaste dagarna har vädret varit för dåligt för att åka skidor med tät dimma och massor med snöfall. Kan det vara en bidragande orsak till att jag återupptagit bloggandet – när jag nu har hunnit varva Diablo III, förlora en massa StarCraft 2-matcher och t o m spelat en del Empires – Dawn of the Modern World? Jag vet inte, jag hoppas i vilket fall att bloggandet inte är ett tillfälligt ryck – för bara att skriva det här inlägget har känts riktigt gött! Abstinensen av att inte ha träffat varken min älskade son eller flickvän på snart två veckor kanske också bidrar! På lördag kommer dock J hit, också är bara vi två här i en till vecka – vilket jag tror kommer bli helt magiskt!

314861_10151218359526854_908456790_n
Skäggiga hälsningar från Avoriaz (rakapparaten laddade ur sig under flygresan, och jag glömde laddaren hemma)!

About Carl-Gustav Öberg

En ung företagare som älskar sökmotoroptimering, digital marknadsföring, webbanalys, internet i allmänhet, webbutveckling, företagande, entreprenörskap, skidåkning, snabba bilar, sin hustru Josefin och sin son Marcus.

2 Responses to Den oregelbundne (ofrivillige?) bloggaren

  1. Jossan 06 februari 2013 at 12:45 #

    Fint du skriver, käraste! Minst ett inlägg om dagen vill vi ha!

Trackbacks/Pingbacks

  1. Den årliga återfödelsen | Carl-Gustav ÖbergCarl-Gustav Öberg - 16 januari 2014

    […] ett blogg-ryck, som sedan dör ut ganska snabbt när verkligheten sliter tag i en. Förra året var uppvaknandet ganska ambitiöst, troligen triggat av dåligt väder ett par dagar på en fransk alptopp. Denna gång är […]

Kommentera