Självdisciplin

Årsskiftet är nyligen passerat, och som för säkert många andra dök både egna tankar och andras frågor upp rörande ens nyårslöften. Innan nyår hade jag bestämt mig för att lära mig av samtliga tidigare års misslyckade nyårslöften, och helt enkelt inte utfästa något dylikt.

Spenderade nyårshelgen med Jossan och vänner i Zell am See, och vid sidan av en hel del skidåkning trots stora mängder snö i luften reflekterade jag en hel del över det här med nyårslöftena. Det är inte bara nyårslöften som jag gång på gång misslyckas med, utan i princip de flesta beteenden som kräver beslutsamhet brukar jag släppa om jag hittar något gott skäl till det, eller någon annan prioritering. Jag brukar betrakta mig själv som väldigt flexibel, och oftast upplever jag det som positivt. Vad jag har insett nu är hur det också ligger mig i fatet när det gäller att “stå ut”, “hålla fast vid”, avstå för framtida belöning och t ex träna för den sköna känslan efteråt och de långsiktigt positiva effekterna.

De flesta nyårslöften tycks orienterade kring viktnedgång, tobak eller träning. Givet min nuvarande hälsostatus med några onödiga bekvämlighetskilon, dålig kondition och kosthållning – är det utan tvekan något jag verkligen borde utlova mig själv förändring kring. Men jag kommer inte göra det.

Vid sidan av de hälsomässiga effekterna av min flexibilitet, har jag även reflekterat över saker i jobbet där flexibiliteten är till nackdel. Jag tenderar hela tiden till att fokusera på de största/mest akuta sakerna, och de får ta så mycket energi att det sedan sällan återstår så mycket varken tid eller kraft åt de långsiktigt – inte så akuta men ack så viktiga sakerna. Det leder till att jag betraktar det som ett normalläge att ligga efter med många “normalviktiga” saker, och för mig känns det helt okej eftersom de inte “brinner”. Jag tror att mina kollegor håller med mig om att det är frustrerande när jag samtidigt gärna åtar mig sådana saker och de därmed hamnar i en avgrund av osäkerhet kring leveranstiden. Blir jag påmind – så “brinner det lite mer” och det tenderar till att bli gjort ihop med det andra som brinner. Jag tenderar också ofta gärna att göra insatser som jag upplever är kortsiktigt gynnsamma, som att rycka in i kundleveranser – när jag egentligen borde bygga organisationen och våra samlade förmågor. Men det tar ju längre tid. Inte sällan är jag flexibel i frågor om aspekterna är många och fördelarna varierande – skulle då villkoren förändras är jag inte sen att ställa mig på en annan fot, vilket för en organisation kan upplevas både svajigt och otydligt. Ofta ser jag det som en fördel, där jag upplever att andra ibland står fast vid principer, även om de har fel. Här måste finnas en bättre mellanväg.

På hälsoområdet har jag sedan 2008 i grunden ätit en lågkolhydratskost, men i väldigt varierande utsträckning. När jag provade det, märkte jag snabbt att jag mådde mycket bättre av det, och att jag genom att hålla nere kolhydrater (och protein, kanske mer om det senare) kunde hålla den vikt jag önskade. Samtidigt älskar jag att äta, och bröd och potatis är sanslöst gott. Det har inneburit ett viktpendlande mellan 73 och 93 kg. Ett cirka år av styrketräning (2015) och livet som husägare (vedeldat) de senaste 3 åren har adderat lite muskelmassa, men jag skulle nu säga att jag har i alla fall 10 kg som inte fyller någon direkt poäng. Så även om jag ser Low Carb-/LCHF-/ketogen kost som min diet – så har oändliga mängder pommes och toasts kommit emellan mig och min idealvikt. Jag är relativt ointresserad av vikten så länge den håller sig till någorlunda rimliga proportioner, men jag får väldigt mycket mer energi av att äta “rätt” och mår bättre av det! Något jag märkt kraftigt positiva effekter av men alltför sällan praktiserat är att fasta.

Jag har alltså tydliga fördelar att vinna av att bli lite mer konsekvent, jag behöver bara se till att hålla fast vid saker av principskäl eller för långsiktig belöning.

Men hur gör jag det? Jag inser att en del av svaret för mig ligger i att utgå ifrån mina drivkrafter och försöka synliggöra långsiktiga förbättringar så mycket jag kan – har t ex märkt att om jag loggar vad jag äter och väger mig varje morgon har mycket lättare att hålla fast vid en strikt diet. Jag vill ju göra på ett visst sätt, egentligen, om jag zoomar ut från den lockande kebabtallriken. Jag börjar året med, och kommer en gång i månaden att göra en omfattande omgång blodtester hos Medisera, för att få bättre koll på min hälsomässiga utveckling – och därigenom hålla mer kontinuitet. Mer om det blodtest jag gjort och utvecklingen på den fronten i framtida inlägg.

Jag har dock redan provat att öka mätbarheten tidigare, och det har inte räckt för att få till en kontinuitet. Jag tror inte heller att det riktigt går, när det gäller saker som att bygga organisation eller annat som är långsiktigt belönande men kortsiktigt svårt att värdera. Här ska jag 2019 lära mig att bli bättre på det. Att zooma ut från kortsiktiga belöningar och slita längre för de större.

Märkligt – eller ej – jag upplever att jag har blivit tydligt sämre på detta de senaste åren. En begynnande bekvämlighet har nog fått gro och satt sig – det ska ut igen!

Mitt, något försenade, men desto mer genomtänkta nyårslöfte är att lyckas med nyårslöften och andra långsiktiga mål. Självdisciplin, som jag varit kanske världssämst på, ska jag lära mig att kontrollera och applicera.

Har jag möjligen någon i min bekantskap som varit i liknande sits eller kommit till kloka insikter på området?