Månadsarkiv: februari 2013

Vår första dag i backen blev riktigt bra – vi hade sjukt bra väder och allt funkade bra! J har inte åkt skidor så mycket, men tar sig ändå ner för de flesta backar och blir bättre och bättre! Jag hade råkat glömma bort att en av backarna vi behövde passera för att komma till den del av Portes du Soleil vi skulle åka i var litet brant och pucklig – vilket inte var helt populärt 🙂 Hon löste dock utmaningen på ett rätt innovativt sätt (se videon)!

Det har varit riktigt roligt att vara här nere i Avoriaz i två veckor med polarna, men samtidigt har det känts som att jag åkte utan en vital kroppsdel – att vara utan J. Märkligt att man kan sakna någon så mycket, och vilken toffel jag är! 🙂 Igår, när polarna skulle åka hem åkte jag med dem i taxin till Geneve för att möta upp henne när hon landat och åka till(baka) till Avoriaz. På kvällen hämtade vi hennes hyrda skidor och mina vaxade och nyslipade skidor som jag...

Lagom till när grabbarna jag är här med skall åka hem smällde det till och blev superfint väder, en grym avslutning för de andra och ett hopp om att det skall bli fler sådana här dagar för mig framöver! Det var riktigt kallt, och strålande sol – så pisten höll sig bra länge! Fick dealat med boendet som hade fipplat med min bokning för nästa vecka, så vi får €100 tillbaka och jag fick checka in i lägenheten en dag tidigare – så nu sitter jag i lägenheten som jag...

Jag sitter i badkaret med laptopen på badkarskanten (som lyckligtvis är större än en “kant”) och tänkte skriva ett lång bra inlägg om något personligt. Nu inser jag att jag inte har en enda idé om vad det skulle vara – så jag faller tillbaka på att skriva litet om den gångna dagen istället! 🙂 Idag har vädret varit klart bättre än de senaste 3-4 dagarna – då vi knappt kunnat åka på grund av dålig sikt och litet för mycket vind, så det var riktigt skönt att få litet...

Känslan när man i hög fart flyger nedför en backe, med lätt böjda knän som får agera stötdämpare över pucklar och snöhögar, och lutar sig så att de välslipade stålkanterna skär upp en lagom svängradie. Precisionen, hastigheten och känslan av att enkelt parera och styra förbi hinder, orutinerade skidåkare och långsamma snowboardåkare. Jag ser en tydlig likhet med varför jag också älskar bilkörning, och oftare än jag borde gör det till mer av en sport än ett transportmedel. Jag har aldrig varit särskilt sport eller idrottsintresserad, de idrotter mina föräldrar...